Den känsla som infinner sig vid 03.12-kissen och toan låter konstigt vid spolning. Och det inte finns vatten i kranen. Och man har sett dokumentären ’poopcruise’. Den är inte kul. Inte alltför många människor är out and about vid den tiden heller, så det är inte så lätt att fråga någon.

Då hinner hjärnan tänka många saker, bland annat, ’vilken tur att vi ändå har 5 flaskor vatten’, och ’tur att hytten är högt upp, avloppet kan inte läcka ända hit upp med mindre än att hela båten sjunker’, och ’hur blir det med frukost?’.

Vilken oerhörd lättnad sedan framåt 07, när vattnet är tillbaka igen. Nu kan kryssningen vara fantastisk igen. Eventuellt med en eftermiddagslur senare under dagen.