När den enda avkomma man har är vuxen och har bytt bostadsort, och dessutom haft mage att skaffa sommarjobb där istället för här där man är, så får man väl packa en väska och hälsa på. Eftersom vi saknar bil i vårt hushåll, så blev det tåg. Med byte. Man kan inte boka plats på de tågen, så om det är mycket folk kanske man inte får sitta tillsammans, kanske man inte får sitta alls. Vi slapp råka ut för det.

Väl på plats återser vi den fantastiska gummiankan. Det tog mig flera tittar innan jag insåg vad jag såg, men nu älskar jag den! Återbruk och innovation! Till skillnad från den stora äckliga moderkakan som låg och flöt i Svartån. Jo det är sant! Open Art kallas det. Jag tycker det är vulgärt, men, jag är ju ingen konstkännare.

Så, vi tog ut dotter och pojkvän (hennes, allt annat vore otroligt opassande) på Chicce, det italienska vardagsrummet. Där drack vi cocktails med italienska namn, och åt mat som skrek ”evviva il delizioso”, (bildligt talat, jag hade blivit jätterädd om maten började skrika åt mig…)

En googling meddelade att de små röda dropparna heter Chili Biquinho, och de är en mycket fin, liten chilifrukt som har sitt ursprung i Brasilien. Frukterna blir ca 2,5 cm och ser ut som en skinande, röd, liten droppe med massor av fruktig smak och doft. Den är inte så stark och passar till mycket – utmärkt picklad som tilltugg, i sötstarka marinader, i chutney, sylt eller gelé.