Om man kan sin bibel som ett rinnande vatten, men bara då, kan man förstå storheten i de ruiner vi besökte. Jag kan inte bibeln som ett rinnande vatten… mer som ett sumpigt kärr typ. Men det är vackert med all marmor, särskilt när man då o då springer på nåt helt. Det händer inte så ofta, allt är sönder. Men man kan få en liten tanke om hur folk levde för länge sedan, långt bort från där man själv lever nu.





































3 svar till “Ephesus”
Kan ni se Jenny framför er bland dessa ruiner i knäkort kjol, strumpbyxor och högklackat och med en liten käck scarf knuten runt halsen? Hon var reseledare för Apollo på Samos och hon fick följa med på utflykter till Efesos. Klädkoden var sträckt på den tiden.
Strikt, menar jag.
Oj! Jag försökte se dåtidsmänniskor med sandaler, och jag hade svårt att gå i gympaskor. Högklackat hade varit helt uteslutet för mig!