Vi var i Paphos häromdagen. Där fick vi bland annat höra storyn om Afrodite. Tydligen var hennes far Uranos en alldeles särskild typ av rövhatt. Så hennes halvbror Kronos skar av sin fars juvelpaket och slängde det i havet, och så föddes Afrodite ur skummet. Typ. Här kan man se den sticka upp ur vattnet. Juvelen alltså. Inte så skimrande men ändå…

Sen åkte vi till ännu en arkeologisk utgrävningssevärdhet. Jag är ABSOLUT för inkludering, men det här är väl nästan lite överdrivet, eller?

Nåväl. Vi såg jättemånga mosaikbilder, och de var mer välbevarade än de vi såg i Ephesus.








Man måste absolut vara skicklig när man ska bygga mosaik. Lite som pärlplattor, eller korsstygn. Massa små små likadana saker som tillsammans blir en bild. Mosaikgörarna fick antagligen börja med lite större bitar, för att senare avancera….

sen är det ju så att mosaikbitarna ska vara lika fyrkantiga allihop, och då blir det en del spill. Men allt kan användas, på ett eller annat sätt!

De sista stenarna för dagen var vid (ännu en) gammal kyrka. Dels fanns det en sten som Paulus blev bunden vid när han piskades 39 gånger. Det var 13 pers som piskade, och de flesta kunde räkna till tre. Om någon råkade få fler än 40 piskrapp så skulle piskarna straffas på samma sätt. Otrevligt.
Till sist stötte vi på en oväntad sten. En dansk kung som var ända härborta och dog oväntat. Frid över hans minne.


2 svar till “Sagan om de många stenarna”
Har för mig att gillar pärlplattor – då kan du kanske i så fall uppskatta mosaikarbeten ni sett?
Ja absolut uppskattar jag det. Men efter den 785e figuren börjar man ledsna 😂😂😂