Man gör sällan annat än äter. Vi blev bjudna på en historisk romersk lunch på ett femstjärnigt hotell. Antingen förvandlades vi temporärt till matsnobbar, eller så var dåtidsmat jättetrist. Hummus o yoghurt, båda med vitlök. Hyfsat bröd. Trist sallad med granatäpple. Torra pitabröd med spenat, filodeg med spenat osv. Tom desserterna var så trista att ingen av oss fotade, eller åt upp. Vi delade bord med några Jehovas vittnen, lite märkliga men förvånansvärt trevliga.
det temporära snobberiet försvann vid middagstid. Jag slutar aldrig förvånas över hur fin och god maten är, och hur de verkligen gör allt för att man ska få exakt det man önskar. Om jag inte har pratat bluecheese så påminn mig! Det är en fin story 💙💛💙




