Det är en stad som inhyser 9 miljoner människor, så att tro att man på en dag får full koll, är lite väl optimistiskt. Särskilt med tanke på att bussresan tar ca 3,5h. Enkel väg.

Dagen började hysteriskt. Eftersom vi ställde om klockan manuellt i förrgår, så hade man ju stängt av autoklockändraren. Så larmet vi satt på 05.50 för att hinna vakna innan frukost hade ju INTE ringt när roomservice kom 06.05, eftersom den oomställda klockan bara var 05.05… nåväl, man vaknade ju iallafall!

07.10 lämnade vi båten och klev på bussen mot Hanoi. Under resan hann vi lära oss en del om Vietnam. Bland annat om bröllop och begravningar.

Vid bröllop måste betelnöten vara närvarande. Det finns nämligen en historia om ett gäng bestående av två bröder och en kvinna. Av nån anledning som jag inte minns, så förvandlade sig ena brodern till en stam, kvinnan till ett blad och andra brodern till en kalksten. Det här ska då symbolisera passion och trohet.

Begravningar (framför allt på landsbygden) verkar också vara rätt avancerade. Personen tvättas, och kläs i nya kläder, för att sen placeras i kistan och begravas. I 49 dagar offras ris vid graven. Och ett foto av den avlidne placeras högst upp i huset (helst på våning 3, om så många våningar finns). Minst två gånger i månaden ska rökelse tändas. Efter fem år (eller när man är säker på att kroppen är förmultnad) så ska den grävas upp igen. På natten. Och benen ska tvättas med alkohol eller parfymerat vatten. Och placeras i en mindre behållare, som sedan begravs föralltid.

Jag vill absolut inte ha en vietnamesisk landsbygdsbegravning!

Halvvägs till Hanoi var det en snabb paus på ett ställe som hade gott om hantverk, så vi hann köpa den obligatoriska kylskåpsmagneten. Och titta på statyer. Man kanske skulle ha en trädgård ändå?

1 juli 2026 förbjuds bensin- och dieselfordon i Hanoi. Miljözon deluxe, men här är det verkligen motiverat!!! Trottoarerna är FULLA med parkerade moppar, alltså på riktigt, de står i relativt raka rader, med nosen ut mot gatan och rumpan mot husen.

Så fotgängare får dela gatuutrymmet med bilar, moppar, cyklar (vissa oerhört överlastade, vi såg en med ett träd (tänk julgran) och en med en klädhängare) eltaxis och tuktuks. Det tutas HELA tiden! Vi åkte eltaxi i cirka en halvtimme och drabbades av både tinnitus och högt blodtryck. En kul grej i gamla Hanoi var att gatorna hette det som fanns där. Exempelvis (inte exakt från verkligheten, men för att försöka tydliggöra) ’köttgatan’-här fanns alla slaktare osv, ’bambugatan’-hattar, ätpinnar, ångaskar osv, ’silvergatan’-ja, ni fattar. Det har blivit lite uppluckrat med tiden, men mycket lever kvar.

Tydligen finns en regel om att ifall man inte fotat den röda bron, så har man inte varit i Hanoi. Så nu har vi varit i Hanoi.

Pagoder är viktiga i den här delen av världen. I min del av världen vet jag knappt vad det är… men de har iallafall en ”One pillar pagoda” som betyder att pagodan är byggd på bara en pelare. Den byggdes 1049, det är jättelänge sen! Men, sen förstördes den såklart, och så byggde man upp den igen 1955. Och det fanns en damm med koifiskar!

I den här pagodan bor en kvinnlig Buddha med massa armar, som ger dig långt liv.

Vi var till en annan pagoda också, Tran Quoc, där man kunde be om allt möjligt, tex hälsa eller långt liv.

Förutom pagodor, så är vietnameser oerhört förtjusta i sin sedan länge hädangågne landsfader/diktator Ho Chi Minh. Så förtjusta, att man i strid mot hans vilja att bli kremerad, istället har balsamerat snubben, och visat upp hans kvarlevor för miljontals människor i massa år. Vi fick inte se honom, och även om vi fått det, så råder fotoförbud.

Vi besökte också ’Hanoi Hilton’, eller Maison Centrale som det väl egentligen heter. Sydostasiens största fängelse enligt guiden. Här var det inte kul att hamna, surt kött, mögligt ris, och tvingas uträtta sina behov inför sina medfångar. Huuua.

Nu är det bara 3,5h bussresa tillbaka till båten. Lång dag idag!