Sent ska syndaren vakna, den som väntar på nån som gått väntar förgäves och så vidare. Visdomsorden är oändliga. Men. På den tredje dagen återuppstod de båda, både kropp och knopp hade äntligen övervunnit tids-, klimat-, och kulturskillnader, och var äntligen redo att lära känna denna 7-miljonstad.

Som äkta turister handlar det om att få ut maximalt av minimal tidsinsats, vilket gör att intensiteten blir hög, som en sån där triangel liksom.

Så långt innan staden vaknat (nåja) knallade vi ner till hamnen och införskaffade dagspass till BigBus. Tre olika linjer ska minsann visa oss!

Det första jag lärde mig är att Hong Kong är en ö. Och lite fastland. Och några öar till. Och 75 % är natur. Det kan man inte tro när man ser skylinen.

Det var den första turen. Den andra turen satt vi illa till i bussen, så de få foton som togs blev nästan helt värdelösa.

De pratar mycket om ”gammalt” och ”sedan länge”, ”antikbutik”, ”en av de äldsta byggnaderna/gatorna/träden/något annat”. Jag tror helt ärligt att man skulle hitta äldre prylar i källarskrymslen hos mamma och pappa. Fast där finns inga turister, eller plats för en busslinje.

Alla tre bussturer fokuserade på byggnader, både på ön och på fastlandet (där vårt hotell är beläget) och erkänn, det är coola hus!!

Det finns mycket stål och glas i Hongkong. Jag tänker att fönsterputsare är ett rätt säkert yrke att utbilda sig till. Om man inte är höjdrädd.

I detta bostadskomplex bodde tydligen Jackie Chan under en period i livet. Ej faktakollat, men guiden sade så.

Inte allt i Hong Kong är glas och stål och designskyskrapor dock. Många hus är av olika stadier av flagad betong, och går ihopihopihop i långa rader, ser nästan ut som lego. Många fönster har en AC utanför, ser ut som att husen har vårtor. Ur många av de mer slitna betonghusen verkar man hänga sina kläder ute. Kanske för vädring, men min teori är platsbrist.

nu tillbaka till hotellet och ladda telefonerna, innan kvällen tar vid.